Efter det kanske jag kan fundera lite på vad jag vill med livet... Tss. Nej, men seriöst, jag vet inte vad som händer med mig. Jag förtränger mina egna önskningar till förmån för... att...  inte göra någonting. Att blogga. Lata mig. Träna. Och så glömmer jag av att jag faktiskt vill mer. Mycket mer. Det kan ju vara en bra start att fundera ut VAD man vill. Men varje gång jag tänker den tanken, är det som att jag... kräks.

Det känns ibland som att jag har Himalaya framför fötterna. Det verkar ju liksom jobbigt nog att försöka ta sig upp på berget. Så jag gör det jääävligt svårt för mig själv genom att gå och skjuta det framför mig istället.
Det är tungt, kan jag lova. Och inte fan kommer jag att kunna börja klättra om jag fortsätter skjuta på.

Hm. Det här måste jag lära mig. Det är någon knapp jag inte har hittat än. Vet inte vilken.