Inte bara min gamla telefon gick sönder i England. Också den lilla kompaktkameran gick sönder. Men en ny är påväg hit till oss, och när jag har den blir det enklare att dokumentera min vardag. Om några veckor, den 22 Juli närmare bestämt, åker familjen till Italien, Tropea. Från den resan blir det fina bilder, vill jag lova!

Dagen har precis börjat för min del. Jag masade mig upp ur sängen och åt avokado, fil med frön och nötter, plus en kidneybön-sallad. Vatten. Med lite äppelcidervinäger i, för det smakar fräscht och magen mår bra av det. Nu har jag slurpat i mig en kopp kaffe också. Det mår magen mindre bra av, but you know what they say; it's always good to compensate. Kanske. Inte.                 ???

 

Jag har världens jävla sjukaste dummaste idiotiska träningsvärk i mitt vänstra ben. Och i vänstra skinkan, you're very welcome. Det är efter MMA-träningen i förrgår, antagligen för att jag är högerhänt och placerar vänster fot fram. Samt pga min kassa nybörjarteknik, kanske.

 

Först körde vi i två timmar, och efter det stannade många för att bara träna teknik på mattan medan tränarna ändå var där. Mina ben är inte speciellt vältränade, eftersom jag har en gammal skada på höger fotled och har lite svårt att över huvud taget springa, så MMA är perfekt i den takt vi tar det nu. Det är stärkande men utan massa stötar på fot- och knäleder alltför ofta. Thanks Jonathan for introducing me to kampsport/martial art/artes marciales/arts martiaux/taistelulajit/vechtkunsten/मार्शल आर्ट/πολεμικές τέχνες/bojová umění... Ja jösses vad många språk Google translate kan översätta till.

Jag vet inte hur många gånger jag har börjat blogga nu. Det spelar nog inte heller någon roll. För jag bloggar eftersom jag tycker det är kul med text och bild. Det är ett kul format. I like it. Simple. Och kan jag då mixa det intresset med att få berätta spontant om mina dagar, then that's perfect.

Usch! Jag hade en så hemsk dröm i natt. Haha :) Var lite nedstämd när jag vaknade, till och med. Tssss ;D
Jag var i ett sammanhang där det fanns massor av människor i min ålder, jag antar att det var någon skol-liknande sammanhang. Vi skulle ut och springa allihopa, för att träna liksom. Och jag sa något i stil med; "Åh, nej, alltså... tyvärr, jag kan inte... jag har en skadad fotled". Vilket jag ju har på riktigt. Men ingen trodde mig och vissa hånade mig lite för att jag "kom undan" träningen. Såklart blev jag förbannad, jag älskar ju att träna, men inte fan kan jag springa för det... Haha, herregud. :)

Drömmen fortsatte i samma stil, och tillslut pratade jag med en lärare (som jag varit oense med på riktigt) som verkligen började hacka på mig, av någon anledning. Jag tror det berodde på hela den här ont-i-foten-grejen. Jag blev arg, frustrerad och hon ville inte lyssna på mig, eller tro på mig. Då kastade jag saker i golvet framför henne, varpå hon tyckte jag var en omogen idiot och gav mig fler dumma kommentarer, och gaddade ihop sig med elever som stod jämte henne. HAHAH jösses vad jag kände mig nedslagen inatt! x) Så jag sa till läraren; "Ja, visst, det var inte så bra av mig att kasta saker, men jag har verkligen en gammal skada och kan inte springa". Didn't help, did I have to say that?

Jag var arg och ledsen när jag vaknade, och nu känns det bara komiskt. Sure, jag har en skadad fotled sedan tre år tillbaka som ger mig krämpor i hela kroppen typ, och jag vettefan när eller om den kommer bli bra. Men jag TROR nog att folk tror mig. ;) Haha, detta var verkligen ett worst scenario moment.

Jag ska sluta dricka kaffe. Jag ska minska på mitt kaffedrickande.

Haha. Det blir en utmaning. Att äta och dricka saker som försurar kroppen är inte det bästa när man har magkatarr. Jisses. Det här blir svårt. För jag älskar kaffe, och tar gärna två koppar på rad.

Men nu kör vi. Två veckor, under tiden jag äter de där tabletterna...