Maddish The Monkfish och jag har klarat 3 dagar utan socker. Vi ska fortsätta i 27 dagar till. Inget godis, inga sötade drycker, helst inga produkter med tillsatt socker. Exempel på onödiga sockerkällor: sötat bröd, yoghurt, sötad påläggskinka (Jaa, det är sjukt, men nästan exakt all skinka är sötad med socker, kolla nästa gång du är i en matbutik!). Och no alcohol, what so ever. Kanske ett glas vin någon fredag på sin höjd... ;)

 

Fast för min del struntar jag smått i det där tillsatta sockret. Jag menar... En skiva skinka, exempelvis. 10 gram väger den, på sin höjd. Och hur många tiondels gram socker blir det? Ett par, kanske?! En obetydlig mängd. Det är så svårt att komma undan det tillsatta sockret, i alla fall när andra i familjen inte bryr sig ett skit, haha. :)

Jag äter lite mindre frukt också. "Fruktos är väl inte så farligt, tänker ni... Frukt är ju nyttigt". Jaa, jag skulle definitivt klassa frukt som hälsosamt, överlag..! Det innehåller ju en hel del näringsämnen och blodsockret höjs dessutom inte lika mycket av fruktos som av "vanligt" socker. Men jag tänker... Blodsockret höjs trots allt ändå.

Oh well. Frukt är bra. Frukt är gott. Men just nu skippar jag att äta några större mängder.

Måndagen den 19:e augusti börjar Idol, vilket jag tycker är fruktansvärt skoj.
Och där passar jag på att byta till rätt ämne.... 

I en annan talangtävling - nämligen The X-factor - deltog brittiske Olly Murs år 2009, och han var helt galet bra på >> sin audition << då han uppträdde med Stevie Wonders "Superstition" ... Han är han ju duktig redan då, men det räckte inte ända fram. Han kom tvåa i tävlingen medan Joe McElderry vann med en av Miley Cyrus gamla låtar.

Och mitt i sommaren år 2011 släppte Murs albumet In Case You Didn't Know, där Heart Skips A Beat var en av låtarna... Under 2012 var bandet i USA och spelade som förband till One Direction.....

Och här får ni se när bandet jammar loss backstage under den turnén, närmare bestämt i maj, i Toronto på Molson Canadian Amphitheatre.. WOW. Plötsligt gör en av One Direction's bandmedlemmar Niall Horan entré - på toaletten med en gitarr. Älskar de mörkhyade killarna i bakgrunden, de gör hela videon. Haha. :)

I vilket fall - LYSSNA OCH NJUT. Pretty groovy ändå. Jag har suttit med gitarren och hammrat loss på strängarna nu.  :)

 

Nu är vi hemma från Kreta och jäklar vad underbart vi hade det, jag och mamma. En riktigt lugn vecka med sol, bad, god mat och en hel del strosande på de små gatorna inne i Rethymnons äldre stadsdelar. Jag har tagit det lugnt med solen och körde istället stenhårt med solkrämen, så jag har en gyllenbrun ton fast är fortfarande ganska ljus. Doesn't matter, gött att inte se ut som en pensionär i ansiktet när man kommer upp i medelåldern.

I förrgår satt vi på en restaurang uppe på höjderna inne i Rethymnon, precis jämte fortet, fortezza. Nedanför staketet stupade markytan och långt, långt nedanför låg gamla stan. De sträckte sig flera kilometer framför oss, och lite under en mil bort såg vi de närmsta bergstopparna. När det mörknade vid åttatiden tändes gatubelysningen bland miniatyrhusen långt där nere, och vid bergets fot låg en rand av upplysta hus.

Efter en vansinnigt god restaurangmåltid igår kväll åkte vi i en fullknökad buss hem vid tiotiden. Jag hamnade i de fem sätena längst bak tillsammans med fem kretensare, några småkillar på typ 13 år. OJ vad de tyckte det var kul att jag satt där. Vilket liv det blev på dom. De pratade mest grekiska, så jag förstod väl inte allt, men de sa korta meningar, tittade på varandra och brast ut i gapskratt allihopa.

 

En äldre kretensare i sätet framför flinade lite när han hörde snacket. Han satt jämte mamma, vände sig några gånger och tittade menande på mig några gånger. Antar att de hade väldigt roligt... -.- Killen jämte mig i mittensätet var mest pratig. Han presenterade sig som John, och frågade om jag brukade röka gräs. Jag skrattade, "Neej, det gör jag inte". John och co. skrattade... "YES you do...", insisterade han. Sedan kikade de åt mammas håll, killen längst bort mot fönstret pekade uppspelt mot henne och sa något på grekiska till kompisarna som garvade. John höll till skillnad från de andra masken och sa "Ohhh, you can't say, of course, your mom is here..." Suck. I DON'T SMOKE, okay, end of story...

Han undrade om jag gillade Grekisk musik ("No, not really my style...."), vad jag gillade för musik... och om jag gillade Michael Jackson. "Yes, he's pretty good...", svarade jag ärligt. Killen nickade medhållande och tittade sedan ner på sin telefon som vrålade ut Grekisk musik i hela bussen. Efter ett par sekunder tittade han på mig med stora ögon. "But he's dead, you know?"

 

YOU DON'T SAY?! Hahaaha.. Jösses. :) Sedan lyckades jag och mamma åka lite för långt, och så fick vi gå i mörkret på Kretas gator där vi inte kände igen oss. Det löste sig ganska snart. :)