Nu är vi hemma från Kreta och jäklar vad underbart vi hade det, jag och mamma. En riktigt lugn vecka med sol, bad, god mat och en hel del strosande på de små gatorna inne i Rethymnons äldre stadsdelar. Jag har tagit det lugnt med solen och körde istället stenhårt med solkrämen, så jag har en gyllenbrun ton fast är fortfarande ganska ljus. Doesn't matter, gött att inte se ut som en pensionär i ansiktet när man kommer upp i medelåldern.

I förrgår satt vi på en restaurang uppe på höjderna inne i Rethymnon, precis jämte fortet, fortezza. Nedanför staketet stupade markytan och långt, långt nedanför låg gamla stan. De sträckte sig flera kilometer framför oss, och lite under en mil bort såg vi de närmsta bergstopparna. När det mörknade vid åttatiden tändes gatubelysningen bland miniatyrhusen långt där nere, och vid bergets fot låg en rand av upplysta hus.

Efter en vansinnigt god restaurangmåltid igår kväll åkte vi i en fullknökad buss hem vid tiotiden. Jag hamnade i de fem sätena längst bak tillsammans med fem kretensare, några småkillar på typ 13 år. OJ vad de tyckte det var kul att jag satt där. Vilket liv det blev på dom. De pratade mest grekiska, så jag förstod väl inte allt, men de sa korta meningar, tittade på varandra och brast ut i gapskratt allihopa.

 

En äldre kretensare i sätet framför flinade lite när han hörde snacket. Han satt jämte mamma, vände sig några gånger och tittade menande på mig några gånger. Antar att de hade väldigt roligt... -.- Killen jämte mig i mittensätet var mest pratig. Han presenterade sig som John, och frågade om jag brukade röka gräs. Jag skrattade, "Neej, det gör jag inte". John och co. skrattade... "YES you do...", insisterade han. Sedan kikade de åt mammas håll, killen längst bort mot fönstret pekade uppspelt mot henne och sa något på grekiska till kompisarna som garvade. John höll till skillnad från de andra masken och sa "Ohhh, you can't say, of course, your mom is here..." Suck. I DON'T SMOKE, okay, end of story...

Han undrade om jag gillade Grekisk musik ("No, not really my style...."), vad jag gillade för musik... och om jag gillade Michael Jackson. "Yes, he's pretty good...", svarade jag ärligt. Killen nickade medhållande och tittade sedan ner på sin telefon som vrålade ut Grekisk musik i hela bussen. Efter ett par sekunder tittade han på mig med stora ögon. "But he's dead, you know?"

 

YOU DON'T SAY?! Hahaaha.. Jösses. :) Sedan lyckades jag och mamma åka lite för långt, och så fick vi gå i mörkret på Kretas gator där vi inte kände igen oss. Det löste sig ganska snart. :)

 

En av de häftigaste platserna jag har besökt är Bangla Road i Patong. Efter ungefär tre dagar besökte vi gatan första gången, men då gassade solen och den breda vägen såg ut som vilken vanlig Thailändsk shoppinggata som helst. Men så åkte vi tillbaka en kväll senare under resan. Och jisses, vilken skillnad!

Gatan var som en helt annan när mörkret hade lagt sig. Husväggarna ovanför alla de oräkneliga barerna var fullbelamrade med neonskyltar i alla regnbådens färger, mellan husen hängde lampor i olika färger som ett tak över gatan, och där under gick vi mitt i vimlet av turister och thailändare. Prostitution var tyvärr en självklarhet, överallt gick de vackra thailändskorna runt i kortkorta kjolar och klänningar. Även manboysen, män utklädda och opererade till tjejer, gick runt och tog betalt för ett traditionellt turistfoto.

Titt som tätt kände man ett par mjuka tassar och den mjukaste päls jag någonsin känt på en arm. Då var det någon thailändare som försökte få en att betala för att ta kort tillsammans med en lemur. De var enormt söta, och får jag någon gång chansen att hålla i en igen, ska jag ta den. Åh. :)

Ha det bra!

Jag mår bra, men jag är trött.

 

Känner ni precis som jag lite då och då? Jag menar, så att ni bara vill dra iväg från vardagen?

Att typ ge er ut på okänd mark och spränga allt vad bekvämlighetszoner innebär? Besöka nya

platser, träffa nya människor, uppleva saker man aldrig kunnat förutse bara ett par timmar tidigare,

och bara ta dagarna som de kommer.

Jag vet inte exakt vad det är jag vill göra, jag vet inte hur det kommer gå till, och jag vet faktiskt
inte ens när. Men det ska bli av, såklart. Kul ska det bli! :)

Här är en liten souvenir från Thailand som jag dekorerar mitt rum med.

På flera ställen runtom i Phatong, Karon och Kata satt kvinnor vid de belamrade shoppinggatorna bakom sitt bord och karvade i sina Apolivatvålar. Under en starkt lysande skrivbordslampa stod hundratals färdiga tvålar, handmålade i varierande färger och former. Varje blomma låg i varsin rund ask, alla med olika, troligtvis handmålade, motiv på.

 

Blomman valde är lila:

Är så himla sugen på att bara resa iväg. En kompis ska förhoppningsvis ner till Rumänien och plugga till läkare nästa år, så dit får jag gärna komma. Helt underbart ju! Vilken tur jag har, i så fall.

Men jag vill enormt gärna iväg på något helt "eget". Något som jag har valt själv. Kanske vill jag backpacka. Eller ta någon kurs i ett varmt land. Eller kanske jobba lite. Det finns tusen möjligheter. Bara att välja och vraka, framtiden är ett buffébord. Det som behövs är oftast bara lite pengar.

 

I december var min familj i Thailand. Jag tittar tillbaka på bilderna och kan inte annat än att längta tillbaka.

Vakna upp till surret av air-condition. Stor, bred säng med vita lakan. Utanför fönstet; palmer och ett blått hav. Gå ner till hotellfrukosten. En maffig buffé. Exotisk inredning, kryddstark mat. Sedan ner till stranden, solen gassar, beställa in en drink.

Inte helt fel? :)