Den dånande musiken får bröstkorgen att vibrera, och jag känner hur cidern jag druckit den senaste timman gjort mina steg en aning vingliga. Discobelysningen i taket kastar sina färgglada fläckar över hela lokalen. Det dova ljudet av tunga bowlingklot som rullar nerför de hårda träbanorna följs av skramlet av fallande käglor. Bländad av de små lamporna i taket sicksackar jag mig fram mellan långa, dansande kroppar med mina ytterkläder i famnen.

 

Jag får syn på Robin, en gänglig smal kille från mitt gäng, där han står och tittar på sin telefon i entrén framför de vitmålade dörrarna. Skärmen lyser upp hans ansikte, och okbenen kastar skuggor över ögonen som ger honom ett närmast skräckinjagande utseende.

 

- Tja, var är de andra? undrar jag och kränger på mig min tjocka dunjacka.

Han tittar upp, ler lite.

- Jaha, du är fortfarande här inne! Jag tror de är utanför, jag bara väntar på Jonathan.

 

Jag ställer mig på tå och kikar över axeln på honom för att titta dit han pekar med tummen. Inom ett ögonblick dyker en mörkhårig kille iklädd ytterjacka och mössa upp i det öppna valvet tjugo meter bort. Jag knuffar upp dubbeldörrarna. Tillsammans går vi tre ut i vinterkvällen.